Under andra världskriget var det många människor som försökte mörda Hitler. Inte bara de allierade, utan även tyskar som ville rentvå vad ens eget land har gjort mot världen. Valkyria (Valkyrie) handlar om en man, Claus von Stauffenberg (Tom Cruise), och hur han blir värvad av motståndsrörelsen för att lyckas döda Hitler och ta över makten i Tyskland.

Under operation Walküre blir deras konspiration större och större, men samtidigt blir man varse om att deras inte plan tål speciellt många misstag, för då kan alla inblandade räkna kallt med att bli avrättade. Detta gör att vissa skapar tvivel och inte riktigt vet vilken sida de ska stå på, trots alla liv som står på spel. Hur som helst ska allt ske 20 juli, en dag som kommer att påverka allt och alla.

Efter en lång period av bolagsbyggande (han står bakom nyöppnandet av filmbolaget United Artists) och hinkvis med skandaler är det dags för Tom Cruise att åter igen inta huvudrollen i en storfilm. Och ja, även den här gången lyckas han smälta in perfekt i karaktären, en person som är något så ovanligt som en tysk hjälte under andra världskriget. Det är ingen snack om saken att Brian Singer har lyckats casta Valkyria så bra som det bara går. Inte bara för att det är ett gäng ytterst kompetenta skådespelare, men även för att det yttre passar in skrämmande bra i jämförelse med verkligheten. Fast det var knappast min största fokus innan det var dags att se verket, utan jag snarare frågade mig själv hur man skulle lyckas göra något spännande av en sak som jag redan visste hur det skulle sluta. Och ja, Singer har med sin sedvanliga stil av genomarbetade karaktärer (fast här fick han som sagt en hel del hjälp av verkligheten) och visuell yta skapat en bisarr spänning där publiken biter på naglarna trots vetskapen om slutet. Då har man verkligen lyckats med sin uppgift – att blanda in historisk korrekthet utan att tumma för mycket på själva filmupplevelsen. Kudos till er.

En ganska ljus bild (AVC) som är oftast sprängfylld med härliga detaljer, men ibland blir det faktiskt en liten dimmig känsla, oftast när man ser skådespelarna från midjan och uppåt samtidigt som det utspelas i ett vanligt rum. Dessa tillfällen är dock väldigt få till antalet, så det drar inte ner upplevelsen speciellt mycket. Bäst är i alla fall svärtan som visar sin styrka under inledningen som utspelas i ett väldigt ljust Tunisien, vars miljö borde kunna bidra till kraftiga vita fläckar. Men sådant slipper vi som sagt. Däremot lyckas aldrig färgerna att få speciellt stort spelrum då filmen har en väldigt stark dominans av grått. Det ligger alltså i filmens vision, men samtidigt gör det att vi knappast kan kalla detta för referens. Ljudet (DTS HD Master Audio 5.1) är minst lika välgjort med sina klara dialoger, maffiga effekter och perfekta stråkar. Allt är precis vad man förväntar sig av en film med den här budgeten, även om det inte blir så perfekt som man hade kunnat drömma om.

Däremot blir jag överraskad av extramaterialet. Med tanke på att Valkyria inte blev den riktigt stora succén som man hade kunnat hoppas på, trodde jag att bakomfilmerna skulle vara få till antalet, samtidigt som det mestadels skulle kunna kännas som promotion. Ack vad fel jag hade, för det är åtskilliga timmar som finns tillgängliga, och oftast av mycket god kvalitet. Bortsett från första kommentarspåret (fast det är lite underhållande att höra hur Cruise avbryter folk bara för att i princip repetera det som har sagts) och två-tre bakomfilmer är det här riktigt, riktigt bra. I topp ligger utan tvekan Valkyrie Legacy (ca. 110 minuter) som visar sig vara en ytterst välgjord dokumentär om händelsen som filmen handlar om. Sedan får vi också en kort, men välgjord genomgång av alla viktiga platser, samt ett underhållande kommentarspår från manusförfattarna som inte sparar på information om hur det är att jobba med en storbudgetfilm. Bra gjort, Fox!

8/10

Film: 7/10 Bild: 8/10 Ljud: 8/10 Extramaterial:8/10

Läs det ursprungliga blogginlägget