
Under 30-talets USA fanns det väldigt många motsättningar, och majoriteten av de drabbade är mörkhyade. I Texas-skolan Wiley College drömmer de om att kunna bli behandlade som alla andra människor i världen. För att uppnå detta gäller det att hävda sig mångdubbelt gentemot de vita, något som läraren Melvin B. Tolson (Denzel Washington) försöker att uppnå med sina elever.
Han har bildat ett debattlag som först måste besegra de andra mörkhyade i landet för att ens ha en rimlig chans att kunna debattera i de vita skolorna. Med en stark entusiasm kämpar hans elever för att sprida skolans namn över hela landet. Samtidigt pågår det en annan kamp om att lyckas organisera arbetarna gentemot arbetsgivaren, något som inte ses med blida ögon. Striderna om rättvisa kan börja!


Denzel Washington regidebuterade med Antwone Fisher, ett lika fantastiskt som bortglömt drama om att hitta sin identitet. I hans andra resa handlar det istället om att slåss för rättvisa, och formeln för att visa upp detta är den klassiska sportmallen. Istället för amerikansk fotboll eller basket är det istället något så uramerikanskt som debattlag. En till synes intressant variabel, men visar sig innehålla de normala klyschorna man hittar hos sportkonkurrenterna. Det är den första besvikelsen, och den andra är att man, trots det potentiellt heta innehållet, har det svårt att skapa något medryckande. Jag berörs inte speciellt starkt av de öden vi får följa, mycket på grund av ett litet för spretigt manus som har svårt att sätta fokus när tillfället kräver det. Fackorganiserandet är utan tvekan det svagaste momentet, något som jag tror att Washington har kämpat för att behålla i helheten, fast utan att veta hur man på ett smidigt sätt ska klippa in det. The Great Debaters är trots dessa saker en bra film med viktiga poänger, men lyckas inte att ta det vidare till nästa nivå.


Noble har inget bra rykte bland utgåvesamlare i Sverige, mycket för att man tidigare köpte in de billigare tv-mastrarna istället för originalen. Nu har man dock under en lång tid visat att det var andra tider. Istället är det hög kvalitet som gäller för både bild och ljud, däremot vill man fortfarande inte köpa in extramaterial för de smalare filmerna i ens katalog. Förståeligt, men tråkigt. Hur som helst är både bild (2.40:1, AVC) och ljud (DTS HD Master Audio 5.1) mycket bra utan några som helst svagheter. Det rör sig inte om referensmaterial på någon sida, men definitivt i paritet med övriga schysta utgåvor på marknaden.
6/10
Film: 6/10 Bild: 8/10 Ljud: 8/10 Extramaterial: –
Läs det ursprungliga blogginlägget