Rysardags igen, och den här gången är det rullen The Children som visades med hjälp av hemmabiosystemet där hemma. Jag är en rätt van filmtittare numera och när jag får filmer (särskilt rysare och skräckisar) där jag inte känner igen en enda skådespelare eller där det inte ens syns ett enda namn på någon medverkande på fodralet så blir jag alltid lika misstänksam.  Hälften av gångerna visar det sig att det inte spelar någon roll att framsidan är tom på namn. Historien och effekterna gör att jag myser i fulla drag, medan de andra gångerna säger min intuition redan innan filmen börjar att det här är nog mest bara smörja, kolla inte vidare. Ungefär så här delad känner jag mig fortfarande om filmen The Children från 2008.

Julen står för dörren och vad gör vi alla då, om inte umgås med nära och kära? Elaine (Eva Birthistle) och Jonah (Stephen Campbell Moore) tillsammans med sina två yngre barn och tonårsdottern Casey (Hannah Tointon) och hälsar på Elaines syster, man och deras två små barn. Det hela börjar på det där amerikanska, härliga sättet. Det är varma drycker framför öppna brasor, lek och snöbollskrig i skidbackarna. Allting verkar vara precis så där underbart som två familjer kan ha över en långhelg.

Tyvärr är inte allting så bra som man först kan tycka, något ondskefullt verkar slå sina klor i de yngsta barnen, och det dröjer inte länge förrän föräldrar och storasyster får kalla kårar så fort de får syn på någon av de minsta. Ondskefulla barn är något vi fått vara med om flera gånger tidigare i skräckfilmer, men sällan har råheten och brutaliteten både när det gäller hur barnen utför sina handlingar, och när de vuxna försöker försvara sig, varit skildrad så här. Den klassiska bilden i filmer när barn är med och bidrar till mördandet är ett helt gäng som angriper en vuxen, och sen precis vid mordögonblicket så vänds kameran bort eller dimmas ut. I och med att det allra mesta utspelar sig utomhus, i fullt solljus, byggs ingen stämning upp på det sättet som när miljöerna är mörka skogar eller dunkla villor. Detta är ren och skär skräck, mitt på blanka eftermiddagen, och inget som lindar in det. Skådespelarna gör dessutom ett kanonjobb, och inte minst barnen är enligt mig oerhört övertygande i sina roller. De ser dessutom så där overkligt läskiga ut som bara vissa barn kan göra.

Om nu utförandet och skådespelarinsatserna tillhör det bättre med filmen, så hör dessvärre grundmanuset till det sämre. Utan att avslöja för mycket, så kan jag säga att orsaken till barnens galenskap i princip är helt okänd. Man får en rätt så billig förklaring som jag tyvärr inte köper alls, och detta förstör tyvärr mycket av min upplevelse av filmen. Vi är vana vid att antingen få en förklaring med en gång, under filmens skede eller som jag gillar bäst, genom någons slags twist i slutet. Här sitter jag (som så många gånger förr) och väntar på den där helomvändningen. Den kommer tyvärr aldrig och för mig gör det en mycket bra film till en lite sämre sådan. Bilden (AVC, 1.85:1) bidrar bra till den där känslan om att man ser allting precis som det är, att man inte behöver gömma det läskiga i mörka miljöer utan att det går bra att spela in skräckfilmer i strålande solsken. Ljudet (DTS-HD Master Audio 5.1) får dock inte lika bra betyg, då det i många fall känns som om rösterna är pålagda vid lite olika tillfällen. Det finns bland annat en hel del problem med att läpparna rör sig medan ljudet kommer en halv sekund senare.

För en gångs skull så saknar jag verkligen extramaterial på skivan, hade gärna velat veta mer om vad författare och skådespelare tyckte och tänkte. En genomgång av specialeffekter hade även det suttit fint. Tyvärr finns det inget sådant.

Kan ni njuta av filmen utan att hänga upp er på vissa smågrejer med manus och ljud så blir det inte mycket bättre än så här. Spännande miljöer och utmärkta skådespelare håller ändå uppe betyget, och jag ser den gärna igen.

7/10

Film: 7/10 Bild: 9/10 Ljud: 6/10 Extramaterial: –

Läs det ursprungliga blogginlägget