Receptet för ett bra spel kan diskuteras fram och tillbaka. Receptet för grymt spel likaså, det är ju subjektivt kan man tycka. Men jag undrar egentligen om Capcom faktiskt har lyckats pricka in de bästa ingredienserna för deras nyaste generation av Street Fighter. Väntan har vart lång från succén i början av 90-talet med Street Fighter II. Vi har fått kämpa oss igenom en medioker tredje upplaga och sedan formligen drunknat i expansioner och spin-offs med tilläggsnamn som EX, Alpha, Ultra och Turbo. Nu, år 2009, har vi äntligen fått nästa generations riktiga uppföljare. Och det var värt väntan.
Street Fighter IV börjar i ett furiöst tempo, det första vi möts av är en fantastiskt vacker introduktionsfilm med pumpande j-pop som snart går över till den kända tema-melodin som nu har fräschats upp med väsande gitarrer och ljudet av tunga knytnävsslag. Redan här kände jag att spelet kommer bjuda mig på något stort. Det var adrenalinhöjande att jag höjde volymen på hemmabioanläggningen bara för att grannarna skulle höra att jag spelar SFIV, något jag inte ångrar trots arga bankningar i väggarna.
Alla de tolv bekanta karaktärerna från Street Fighter II finns med, ett genidrag såklart då man mer eller mindre redan har etablerat dessa karaktärer som kärnan ur serien. Vi har även fått fyra stycken helt nya; Abel (en fransman med minnesförlust), Crimson Viper (en kvinnlig amerikansk spion), Rufus (en amerikansk tjockis med kung fu-färdigheter) samt El Fuerte (en mexikansk brottare med ambitioner att laga gourmetmat ). Dessutom har konsolversionen belönats med ytterliggare sex stycken återvändande karaktärer från tidigare instanser av serien. Bland annat Cammy från Super Street Fighter II och Gen från det första Street Fighter. Det finns alltså tillräckligt med karaktärer för att tillfredställa allas smaker och stilar.
Liksom karaktärerna återvänder nu även kända miljöer som Guiles armébas och Chun-Lis gränd men givetvis bjuds vi på flera nya. En av de mer spektakulära finns längs kanten på en aktiv vulkan. Och allt presenteras i en strålande grafik i 720p. Den nya stilen som presenteras (någon halvhybrid mellan 3D och cellskuggning) är ett mycket välkommet tillskott till det tidigare ganska barnsliga utseendet som fanns. Karaktärer och miljöer är mer detaljerade än någonsin och färgerna är fantastiska. Framförallt är det våra slagskämpar som har fått det största lyftet, de ser större, starkare och tuffare ut än någonsin. Muskler varvas med testosteron och fräcka attityder med en enastående detaljnivå. Ett nytt och härligt tillskott är ansiktuttrycken. En lätt förvånad och skräckslagen blick infinner sig exempelvis på alla som ser att en ultra-kombo är på gång.
Tack och lov insåg Capcom som sagt att det krävs mer ingredienser än så för att blidka alla extremt kritiska fans. Den absolut största nyheten för SFIV är något som kallas Fokus-attacker. En rörelse som både kan användas defensivt och offensivt. Den genomförs stillastående (vilket gör dig sårbar) genom att trycka in mediumslag och mediumspark samtidigt, rörelsen laddas då upp i tre olika steg som resulterar i större kraft om du lyckas med den. Dessutom målas den snyggt upp med olika animationer för varje karaktär samt att den markeras med bläckstänk. Artistiskt är bara förnamnet! Fördelen med fokus-attacken är att den kan stoppa de kraftfullaste attackerna samtidigt som du kan absorbera ett slag utan att återgå till “neutralläge”. Det möjliggör direkta motslag om du prickar in den på motståndaren. Detta i sin tur ger dig öppningar för fler och tyngre superkombinationer som givetvis blir förödande. Fokus-attacker tillsammans med revenge-mätaren och EX-kraftmätaren ger alltså möjligheten till mycket strategiska och komplexa matcher. Det fina med Street Fighter IV är att du inte behöver vara en avancerad spelare för att kunna vinna, eller för att ha kul. Det räcker gott och väl med att kunna tajma in vanliga slagkombinationer och eldbollar samtidigt som du har lite självbevarelsedrift till att blockera.
När det kommer till spellägen har vi ett standardarkadläge där du kämpar dig igenom ett antal karaktärer för att slutligen göra upp med Seth i ett laboratorie. Varje karaktär har en egen introduktions- och slutfilm gjord i japansk anime-stil (du kan välja om du vill ha engelska eller japanska röster i spelet samt i filmer). Det är även här i arkadläget man kan låsa upp andra karaktärer. Svårighetsgraderna varierar i åtta olika nivåer, från väldigt lätt till väldigt svårt och alla kommer nog kunna hitta en lämplig nivå i slutändan. Utöver arkadläget tillkommer ett challenge-läge med olika sublägen som “time attack” och “survival mode” där du antingen ska vinna så mycket på så kort tid som möjligt, eller helt enkelt hålla ut och överleva så länge du kan. Dessutom finns ett mycket bra träningsläge där du kan ställa in precis allt, från att visa statistik som mängd skada varje slag gör till att ställa in hur mycket kraft din motståndare ska börja med. Det trevligaste läget enligt mitt tycke är dock det nya “trial mode” som är ungefär som träningsläget. Skillnaden är att du är tvingad att lära dig ett antal rörelser och hur man sätter ihop dom då man måste avsluta striden på ett särskilt sätt för att gå vidare.
Det absolut bästa med Street Fighter IV är att vi äntligen har fått ett fungerande (och strålande) genomfört onlineläge där man antingen kan spela vänskapsmatcher eller rankade matcher. Rankning är precis vad det låter som, du slåss för att vinna så mycket som möjligt, så bra som möjligt. Allting kartläggs för statistik och trophies. Som vanligt finns det en uppsjö olika utmaningar att försöka klara av för att vinna dessa åtråvärda priser, och framförallt, låsa upp nya kläder, prylar och annat godis. En trevlig aspekt av onlineläget är att det kan aktiveras sömlöst när du spelar offline. Någon kan alltså utmana dig online direkt, utmaningen accepteras automatiskt och matchen genomförs, därefter återgår spelet till precis det läge du var i innan du avbröts. Precis som du tror kan det bli lite väl mycket avbrott, lyckligtvis kan man stänga av funktionen, men det vore ännu bättre om man faktiskt kunde tacka nej till en match också. Tyvärr saknas det organiserade onlineturneringar. Jag förstår ärligt talat inte hur man kan välja att låta en sådan funktion utgå, men jag sätter mitt högra lillfinger på att det inte dröjer länge till innan vi har en uppdatering med just den funktionen.
Street Fighter IV är så nära perfektion man kan komma i dagsläget i den här genren. Spelet har extremt precisa och tajta kontroller vilket såklart underlättar utförandet av rörelser. Grafiken är putsad till det yttersta och har en riktigt bra balans i det visuella, dessutom håller ljudet en mycket hög klass med skön musik och stämningsskapande detaljer i surround-ljudet. Det enda smolket i bägaren är avsaknaden av onlineturneringar och det faktum att de få offlinelägen som finns är för korta, inte har någon direkt story och faktiskt inte tillför särskilt mycket nytt annat än fokus-attackerna. Lyckligtvis befinner vi oss i den era där DLC-innehåll och uppdateringar är en verklighet. Jag sätter mitt vänstra lillfinger (för att sällskapa det högra) på att spelet tar hem årets spel inom genren. Förövrigt måste man nästan också se till att skaffa sig den anime-film som följde med Collectors Edition-versionen av spelet. Den ska tydligen vara magnifik.
9/10
Läs det ursprungliga blogginlägget
This forum is currently locked – access is read only
Login
Search 
Forums
Topic RSS 
