Jag gillar över huvud taget filmer där det ligger någon form av grävande bakom. Det kan vara advokater som försöker få rätsida på något mål, privatdetektiver som försöker nysta upp det okända eller orädda journalister som kastar sig huvudstupa ut i svindlade utmaningar i jakten på sanningen. Just det sista av mina tre exempel får vi tack vare regissör Kevin MacDonald (som även gjorde briljanta Last King of Scotland) chansen att njuta av i drygt två timmar i filmen State Of Play.

Kongressledamot Stephen Collins (Ben Affleck) har ingen bra start på sin dag. Han är den blivande stjärnan i sitt parti och försöker nu genom en rad förhör ställa de privata, multinationella företag som ska ta över militärens arbete i krigsdrabbade områden tills svars för deras arbete. Tyvärr börjar dagens förhör med en tragisk händelse, då kongressledamot Collins måste meddela att hans assistent har mist livet. Tårögt berättar han nyheten som givetvis med det samma sätter igång spekulationerna bland medierna att han själv och hans assistent haft en affär.

På en av tidningarna sitter reportern Cal McCaffrey (Russel Crowe), han tillhör den gamla skolan, har en dator med en del år på nacken och fnyser högt åt den nya tidens reportrar som bloggar, hänger på facebook och twittrar. Chefredaktör Cameron (Helen Mirren) är tuff och kan gå över lik för att få en bra story, och känner till att McCaffrey och Collins är gamla vänner. Till en början försöker han finnas till för familjen Collins, men mer och mer tar den journalistiska ådran över och McCaffrey inser att det inte är så lätt att både vara privatperson och yrkesmänniska samtidigt.

Någorlunda ofrivilligt blir han dessutom ihopparad med en ung kvinnlig reporter. Della (Rachel McAdams) sköter en del av tidningens bloggande, och var bland de första ute med nyheter om mordet och den förmodade kärleksaffären. Tillsammans bildar McCaffrey och Della ett bra par som kombinerar ungt och gammalt, modernt och traditionellt på ett bra sätt.

Filmen är fyll av stereotyper, att undersöka konspirationer med förgreningar långt upp i den politiska och militära hierarkin hör väl inte till ovanligheten. Mannen i radarparet är singel, osnygg, kör en SAAB, gärna super till, är lönnfet och ger allt för jobbet. Han är duktig som grävande journalist och ger inte mycket för internet. Hans absoluta motpol är istället en kvinnlig, ung, vacker bloggerska. Tillsammans ska de försöka lära sig att samarbeta och såklart ska den yngre lära sig något av den äldre.  Trots alla dessa punkter är State Of Play riktigt underhållande. Alla de stora rollerna spelas väl av sina skådespelare. Helen Mirren känns trovärdig som arg, stressig chefredaktör. Jag gillar Russel Crowe i sin lodisstil, och Ben Affleck borde alltid spela ung politiker på väg upp.

Ljud (DTS-HD Master Audio 5.1) och bild (VC1 2.35:1) kommer verkligen till sin rätt, då det får jobba på bra mellan ovan nämnda intensitetsgrader. För en gång skull känns det även på plats att berätta lite om extramaterialet. Som vanligt så finns det en del bortklippa scener och liknande men den stora behållningen är vad Universal kallar U-control. När du kollar på filmen så kan du även få kommentarer och geografiska platser i Washington som PiP (Picture-In-Picture – bild i bild). För alla är detta kanske inte någon större behållning, men jag gillar det starkt. Tycker betydligt mer om PiP-berättelser än de vanliga kommentatorspåren. Extra pluspoäng till att man kan ställa in ljudspårens ljudstyrka i PiP individuellt!

8/10

Film: 8/10 Bild: 8/10 Ljud: 8/10 Extramaterial: 8/10

Läs det ursprungliga blogginlägget