Alex Mercer vet inte längre vem han är. Hans fysiska kropp är en formlös massa som kan anta vilken form som helst och hans minnen tillhör inte honom själv utan dem han konsumerar och förgör. Alex Mercer är i dag enbart ett biologiskt vapen men förstår inte varför. Det enda han vet är att han är på rymmen och någon vill ha hem honom igen.

Vi är vana vid att filmer börjar från slutet och arbetar sig tillbaka för att få rätsida på ett mysterium men denna berättarteknik är inte lika vanlig i spel. Prototype bär på en nästan magisk förbannelse för oss på PS3bloggen.se eftersom det tog en hel evighet att få spelet till redaktionen – därför är vi sist i världen med att recensera det, vilket gör att jag tänkte skriva en lite annorlunda recension. Men väntan har inte varit förgäves, tycker jag – Prototype är ett mycket kompetent sandlådespel som kittlar tankeknölarna för dig som gillar att fundera över mänsklighet och människovärde.

Innan jag blir kvasifilosofisk ska jag berätta om själva spelet. Alex Mercer befinner sig vid uppvaknandet i New York, eller Manhattan för att vara exakt. Det är en förbluffande detaljerad karta av den omsjungna ön som utvecklarna på Radical Entertainment målar upp. Du hittar flera byggnader och landmärken från verklighetens Big Apple och jag har till och med hittat gathörn som jag har minnen från i verkliga livet och det kändes bisarrt. När kommer någon att göra ett spel om Malmö?

New York är en stad i kaos. Ett virus har brutit ut och undantagstillstånd råder. Ju längre spelet varar desto värre blir situationen och snart drar militära styrkor fram i smittade kvarter och eliminerar alla med smittosymptom. Som smittad mår man först dåligt ett tag, sen blir man aggressiv och har ihjäl andra medmänniskor i ett zombieliknande tillstånd – och sist skjuter militären dig. Mitt i allt detta kaos nystar du som Alex Mercer upp en konspiration genom att konsumera nyckelmänniskorna i en spindelnätsliknande relationskarta som kort och gott kallas “The web”. Din vardag består alltså av att 1) gömma dig för militären som vill plocka hem dig igen och 2) utföra uppdrag och konsumera minnen som för dig närmare sanningen. Det låter enformigt men funkar riktigt bra. Inte perfekt, men bra.

Alex kan förflytta sig genom staden till fots eller genom att ta femtiometersskutt likt Hulk. Han springer och klättrar lika lätt på väggarna som Spindelmannen och hoppar med lätthet från högsta skyskrapan och landar tungt men oskadd. I takt med att spelet fortskrider och Alex lär känna mer om den konspiration som förgiftat New York och honom själv så upptäcker han nya saker med sin kropp. Det finns massor av nya förmågor att låsa upp, vilket alltid gör striderna varierade och intressanta. Det finns också personer med kunskap som du kan konsumera och absorbera, till exempel helikopterpiloter eller experter på eldvapen.

Det jag tycker att Radical lyckats med är att skapa en sandlådestad av New York där invånarna uppträder trovärdigt i kaossituationer. Jag vet inte hur många katastroffilmer Radicalfolket kikat på men när man står mitt i en militär aktion med civila springandes och skrikandes runt sig så känns det verkligen äkta. Bilar försöker fly men sladdar och kraschar rakt in i människosamlingar. Smittade människor och biologiska mutationer sliter och drar i folk och militär och polis försöker stävja dramat. Folk springer efter skydd eller får panik, vissa faller på knä och ber eller sitter kvar i bilen och vägrar gå ut. Detta spel är inget för barn och Prototype har en väldigt motiverad 18-årsgräns.

Till skillnad från GTA IV (10/10) och inFamous (7/10) så följer Prototype en färdig linje av uppdrag. Det går att välja andra uppdrag än huvudhandlingen men dessa är mer extramoment som går ut på att hålla någon vid liv en viss tid eller att hitta en viss person och konsumera hans eller hennes minnen. Dessa har ingen egen story och känns mer som arkadmoment än en del av berättelsen, vilket är synd. Den största kritiken mot Prototype tycker jag är att spelet är linjärt, trots sandlådeperspektivet.

Jag skulle vilja beskriva Prototype som ett katastrofspel mer än ett sandlådespel. Storyn är spännande men huvudpersonen har inte samma djup som till exempel Nico Bellic från GTA IV. Känslan i Prototype ligger inte i berättelsen utan framkommer när man lyckas bemästra den inneboende kraft Alex Mercer besitter. Kontrollerna är många och svåra och motståndet stundtals riktigt hårt. Det duger inte att hela tiden förgöra allt och jag har spenderat lika mycket tid åt att fly med attackhelikoptrar i hälarna som att krossa stridvagnar med mina bara händer. Balansen är helt enkelt bra – Alex Mercer är ett kaosvapen men måste ibland ändå måste gömma sig som Snake i Metal Gear Solid-spelen. Stundtals lönar det sig att låna en tank eller en helikopter från militären att köra runt med och ibland är det bättre att låtsas vara militär själv och delta i deras operationer som infiltratör.

Det virus som förgiftat staden har även gett Mercer hans krafter och moral. Alex är känslokall och bryr sig bara om sin jakt på sanning och hämnd. De personer han konsumerar kan vara både onda och goda, han bryr sig inte. Till en början försöker jag undvika att köra på människor när jag exempelvis skyndar fram på larvfötter men mycket snart trubbas jag av och plöjer ner stackarna som inte hinner undan á la Himmelska Fridens torg. Man bryr sig till slut lika lite som Alex. Jag är lite förvånad över att GTAIV skapade viss moralpanik men inte Prototype, men jag antar att det handlar om marknadsföring.

Men det finns ett antal dåliga saker som förhindrar det absoluta toppbetyget. Att handlingen inte riktigt greppar tag i dig är en sådan sak. Att det finns gränser för militärens intelligens en annan – om en soldat brakar rakt ner i gatan från hundra meter och borstar av sig lite och går vidare så är väl något skumt? Jag vill dessutom att de arkadliknande momenten ska ingå i den stora berättelsen och jag vill även ha fler sidokaraktärer att bygga storyn kring. Det är berättelsen som sviker, katastrofmomenten är klockrena.

Har du varit i New York och älskar staden? Gillar du att ställa lite etiska krav på dig själv när du spelar? Älskar du massiva effekter och 101 sätt att krossa bilar, byggnader och motståndare? Gillar du att infiltrera områden utklädd som någon annan? Då finns det goda chanser att du gillar Prototype. Det gjorde jag.

8/10

Läs det ursprungliga blogginlägget

Ganska precis det betyg jag skulle ha gett spelet. :) och då har jag inte spelat igenom hela spelet än. :)

Ja, utan att avslöja något så tycker jag faktiskt att Prototype har ett visst omspelningsvärde.