På pappret: Ett äventyrsspel med taktiska rollspelsinslag

I verkligheten: Lättsmält mysterielösning med skön humor och svordomar

Ni som inte känner till den fenomenala webbserien Penny Arcade behöver inte känna er utanför. Spelet är väl lämpat för alla, även om de som känner till serien kommer att få ut mer av de karaktärer och interna skämt som finns i spelet. Serien är i varje fall en av de största och populäraste bland dem med temat tv-spel. I Penny Arcades fall rör det sig ofta om utfall kring spelens påverkan på det vardagliga livet och – framförallt – den kulturella påverkan de har. Man gillar även att kritisera spelbranschen och utvecklare med härliga sarkastiska dumförklaringar.

Nåväl, i spelet tar du rollen som, dig själv. Berättelsen i Penny Arcade Adventures Episode One: On the Rain-Slick Precipice of Darkness kretsar kring att mystiska robotar år 1922 invaderar den fiktiva staden New Arcadia. Webbserieskaparnas alter egon Gabe och Tycho driver sin egen detektivbyrå, och ganska snabbt dras du in i deras undersökning efter att en jätterobot klampat sönder ditt hus. För att få storyn att rulla framåt måste du lösa en del problem på vägen genom ett antal fall. Det är inte direkt svårt men kräver ändå lite tid då några av dem går ut på att exempelvis rensa gatorna från läskiga och farliga … luffare. Flera av fienderna samt karaktärerna i spelet – och förklaringen till hjältarnas hatkärlek för dem – förklaras i webbserien.

Striderna i spelet är av klassiskt Final Fantasy-manér där du kontrollerar alla karaktärer i ett tidsbaserat upplägg. Det är alltså inte direkt turordningsbaserat utan en slags hybrid som beror på hur lång tid olika fiender har mellan sina rörelser. Det innebär att det blir olika svårt beroende på hur bra koll du har på dina egna karaktärers egenskaper och deras användning. Det är inte frågan om ett renodlat RPG, men är ändå tillräckligt nära för att man kan kategorisera det som ett sådant.

Miljöerna är färgglada och trevliga, liksom de knäppa karaktärerna som man stöter på. Gabe och Tycho är själva ganska färgstarka karaktärer och har sin egen jargong påverkad av internetkultur och svordomar. Något som nörden inom oss alla kan relatera till. Alla dialoger och mellansekvenser är dessutom uppbyggda i skönt serieformat med 2D-bilder vilket förstärker humorn på ett bra sätt.

Det tråkiga är att spelet är kort, ungefär 10 speltimmar, men det heter ju inte “episode one” för ingenting. Episod två har sedan hösten funnits tillgänglig för Xbox 360-ägare och vi kommer givetvis också få ta del av fortsättningen. Det lider också lite av några mindre grafikbuggar som “tears” och ibland hackig panorering, vilket inte kan bero på annat än att spelet är en portning. Ibland kändes även karaktärstyrningen något vansklig men det är helt ok eftersom det inte kräver någon större precision. Tack vare en god portion sjuk humor, rolig story, sköna karaktärer och härlig stämning blir det ändå ett högt betyg. Ett givet köp i väntan på stora titlar.

8/10

Läs det ursprungliga blogginlägget

Men 10 speltimmar, är det verkligen så kort för ett PSN-spel på 90 kr? Tycker det låter som helt okej bang for the buck om gameplayen är trevlig ^^

Har köpt d nu å gillar d verkligen! Men har fastnat vid den där tjocka gubben med det blonda håret. Ska nog försöka några gånger till nu… Han ska döööö!