På pappret: Sidscrollande “kuta och skjuta”-spel från 1993.
I verkligheten: Uppfräschad version med nytt innehåll
Pris: 45kr på PlayStation Store – ute nu!
Ah, Gunstar Heroes river upp så många minnen så det nästan är för bra för att vara sant. Spelet har funnits ute ett tag på Nintendos Virtual Console, det har släppts med en mängd olika SEGA vintage collections, och nu gör det också inträde på Playstation 3 och Xbox360. Vem hade trott att ett 16 år gammalt spel skulle återvända till de modernaste konsolerna? Storyn är enkel; Gunstar-dynastin har sedan flera generationer bakåt vart beskyddare av planeten Gunstar-9. För många år sedan uppstod ett hot i form av en destruktiv android. Dr. Brown besegrade denne android och gömde sedan dess fyra kraftkällor på en av planetes månar. Nu har en ond diktator lyckats samla ihop kraftkällorna igen och förvandlat alla fredfulla arbetardroider på planeten till skoningslösa dödsmaskiner. Hans mål är att återigen aktivera den android som Dr. Brown en gång besegrade.
Mer komplicerat än så är det inte, och det ska det inte vara heller. Spelet är gjort för att springa, skjuta och spränga saker på din väg till segern. Du kommer kämpa igenom sju olika nivåer, där de fyra första kan spelas i vilken ordning som helst. Det ska dock rekommenderas att man spelar dem i tur och ordning eftersom man får mer hälsa efter varje bana och de blir betydligt svårare allt efter som. Lyckligtvis springer man inte konstant utan då och då dyker det upp några riktiga guldkorn, som den andra banan där man svischar fram genom en gruva i hisnande hastigheter, eller mot slutet när man helt plötsligt guidar ett rymdskepp genom en hord av fiender.
Det som får Gunstar Heroes att bli lite extra kul är den vapenvariation som finns. Genom att kombinera fyra olika typer av vapen (force, lightning, chaser och flame) kan man få fram helt nya varianter. Kombinationen lightning och chaser ger dig målsökande laser till exempel, hur fräckt som helst. Utöver vapen har du också möjligheten till kast, sparkar och slides vilket gör att du alltid har olika trick och knep att ta till beroende på fienderna du möter, och framförallt bossarna. Inget 2D-spel är komplett utan stora och rejäla bossar, och här finns det många! Det är svårt att inte dra paralleller till Metal Slug-spelen, grafiskt och designmässigt är det faktiskt inte långt ifrån, och då får man ändå ta hänsyn till att Segas Megadrive var mycket svagare än NeoGeo-systemet.
Det är imponerande att se hur mycket prestanda man lyckades krama ur det systemet på den tiden med hjälp av det här spelet. Att Gunstar Heroes fick utmärkelsen “Best Action Game” 1993 av tidningen Electronic Gaming Monthly förvånar inte. Nostalgifaktorn är hög, actionfaktorn ännu högre, och nu har vi även trophies. Bland de andra fördelarna hittar vi både ett samarbetsläge för två spelare och möjligheten att köra med analog eller digital styrning, och jag föredrar faktiskt de digitala knapparna. Det enda negativa är det faktum att spelet inte körs i fullskärm, istället får vi en förminskad ruta i tv-skärmen. Fast det gör inte så mycket – egentligen – faktiskt. För 45 kronor kan man inte misslyckas.
Kan man inte välja “skala upp till fullskärm” i inställningar för att slippa den lilla rutan på skärmen? det funkade i alla fall på gamla godingar som Crash Bandicoot och Snakeball!
Tubamannen – play low, swing low!
22:42 2009-06-30
TheTim
Trogen medlem
posts 122
3
Det är faktiskt exakt så man kan göra :D
Slapp jag låta som en röv ;P
En sak som de dock har tagit bort ifrån orginalspelet som många klagar på är att man inte längre kan komma tillbaka genom att sno halva kompisens liv när man spelar två.
Jag tycker iallafall att det är rätt korkat att man åtminstonde inte får möjligheten att slå på/av den funktionen då det är rätt så tråkigt när man spelar med någon som inte är lika bra som än själv och därav ibland får vänta en hel bana innan de får spela igen.
Trofisarna är dock väldigt simpla.
14:08 2009-07-01
frktjs
Trogen medlem
posts 197
4
Jag som aldrig kört originalet tycker inte riktigt det var någon höjdarupplevelse av rang, (och då gillar jag plattform/äldre spel överlag). Men för priset, samt möjligheten att ta några enkla trophies, är det svårt att inte gilla det ändå. (ungefär 90% av alla trophies är story-relaterade). Kaotiskt är ett sätt att beskriva spelet i sin helhet tycker jag, men samtidigt är det ändå ganska kul i sina bästa stunder. Absolut bäst är alla bossar, vissa så otroligt “fula” att man inte tror det är sant. För de som inte spelet det tidigare kan jag även meddela att det är rätt kort, tar inte många timmar att köra igenom, men räkna med en hel del save/load-sessioner, framförallt på den grymma sista banan, den hör till det absolut sjukaste jag varit med om i spelväg någonsin, iaf på de högre svårighetsgraderna.