När en flicka (Blanca Engström), som inledningsvis trodde hon skulle följa med sin familj på en resa till Afrika, får veta att hon ska stanna hemma medan de andra åker iväg, så hoppas hon starkt på att få vara själv. Till en början får hon dock sällskap av sin faster (Tova Magnusson-Norling), men blir ganska snabbt ensam efter att hennes ansvarslöse barnvakt åker iväg med en man.

Tiden används för att observera allt i det lilla samhället, samtidigt som hon omedvetet växer upp snabbare än någonsin utan någon större uppmärksamhet från vuxna människor.

Jag fick snabbt tankar om den brutalt överskattade Farväl Falkenberg när jag läste genom pressmaterialet för Flickan, och dessa besvarades, trodde jag, under första kvarten. Sedan vaknade jag upp och började inse vad som är framför mig. Istället för att flumma ut i vackra bilder och betydelselösa händelser är det massvis med substans ifall man vill skrapa på ytan.

Flickans iakttagelser över vuxenvärlden sker med skarp precision och naturliga konsekvenser. Under cirka 90 minuter hinner Flickan beta av ämnen som andra verk har svårt att hinna med under två-tre timmar. Det vackra fotot slår slutligen in en present som visar sig vara det bästa som svenska filmindustrin har släppt under många år.

Dessvärre finns det inget extramaterial att ta del av, men det finns i alla fall ett ljudspår tillägnat de som är antingen blinda eller har väldigt dålig syn, nämligen syntolkning. Det räddar naturligtvis inget betyg, fast det är ändå en fin tanke. Bilden (2.35:1, AVC) är åtminstone väldigt bra på att ge fotot bästa möjliga verktyg, och jag tror inte någon kommer bli missnöjd över alla färger och de skarpa detaljerna. Däremot är ljudet (DTS HD Master Audio 5.1)tämligen mediokert, men är å andra sidan aldrig dåligt. Synd bara att det inte når upp till samma nivå som huvudnumret.

7/10

Film: 9/10 Bild: 9/10 Ljud: 5/10 Extramaterial: –

Läs det ursprungliga blogginlägget