Hemlöse bråkstaken Shawn MacArthur (Channing Tatum) hamnar i blickfånget hos en misslyckad manager för gatuslagsmål (Terrence Howard) efter ett flertal handgemäng på diverse platser. Den unga och explosiva Shawn får en chans att bryta med sin negativa tillvaro i livet tack vare honom, men det kommer att krävas svett, blod och tårar för att klara av de tuffa fighter som väntar – både de fysiska och mentala.

Modellen Channing Tatum förutspåddes inför det här året att han skulle bli det största utropstecknet bland nya skådespelare i och med sin medverkan i både G.I. JOE (7/10) och Public Enemies (6/10), men istället för ära och berömmelse blev det en salig blandning mellan kommersiella floppar och hånord från kritiker och besökare. Det beror helt enkelt på att han hittills inte har visat några som helst skådespelarkvaliteter, utan lyckas enbart med att vara ett snyggt ansikte. Sådana aktörer finns det gott om i Hollywood, så det gäller för honom att skaffa sig en bra agent som placerar honom i projekt som i alla fall lyckas spela in mängder med pengar.

Det visar sig att Fighting inte är ett sådant lyckodrag, då filmen var långt ifrån att spela in sina kostnader på bio och dvd/bd. Istället får man förlita sig på att han och de andra medverkande lyckas överraska. Mycket talar för det eftersom Howard och regissören bakom hyllade A Guide to Recognizing Your Saints, Dito Montiel. Verkligheten blev dock väldigt annorlunda. Man har försökt göra en modern kampsportsfilm med vemod. Mycket vemod. Så pass mycket att jag blir lite imponerad över försöket, men resultatet blir ett stentråkigt actiondrama utan några som helst positiva egenskaper. Inte ens slagsmålssekvenserna blir intressanta, utan det är alltid några slag, ett stryptag och avslutande något i miljön som sätter stop för motståndaren. Ironiskt nog blir den actionfyllda titeln enbart synonymt med gäspningar och funderingar på om det här ändå inte bara är en enda lång musikvideo.

Ljudet (DTS HD Master Audio 5.1) är i alla fall riktigt imponerande med sin klarhet och dynamiska bas. Det hjälper också att musik är väldigt förekommande i rullen, vilket märks direkt i alla högtalare när montagen eller de obligatoriska promenaderna-för-att-utstråla-ensamhet-och-hitta-sig-själv. Även bilden (1.85:1, VC-1) gör bra ifrån sig med sina fina färger och utsökta svärta. Jag kan inte hitta någon svaghet i detta moment, så hatten av till Universal som har gjort bra ifrån sig. Däremot är extramaterialet minst sagt fattigt. Det enda som existerar är några borttagna scener, vilket i sig blir lite lustigt när man sitter med en utgåva som kallas för Extended Edition. Uppenbarligen finns det en även en gräns för regissören över hur mycket skit man kan kasta in i speltiden.

5/10

Film: 3/10 Bild: 9/10 Ljud: 8/10 Extramaterial: 1/10

Läs det ursprungliga blogginlägget