På pappret: Tower Defence möter Final Fantasy.
I verkligheten: 300 banor, där den inbitne kan roa sig länge men den otålige får tråkigt efter en stund.
Pris: 90 kr på PlayStation Store – ute nu!

När jag startar upp Crystal Defenders är det genast en sak som slår mig, nämligen loggan. Känner jag inte igen den någonstans? Jag har aldrig varit nån rollspelsfantast så det tar ett tag för mig att koppla ihop titelskärmen i Crystal Defenders med Final Fantasy. Men det är ju mycket riktigt FF-utvecklaren Square Enix som ligger bakom detta strategispel, och det är mer än titelskärmar som de båda spelen har gemensamt.

För alla er som är vana spelare, både av smått och av stort, så har ni säkert någon gång stött på så kallade Tower Defence-spel. En enkel spelidé där man normalt sätt har en karta och ett helt gäng motståndare. De korsar din karta, från den ena sidan till den andra, och din uppgift ligger i att stoppa dem. Till din hjälp har du torn som du kan placera ut för att bekämpa dessa fiender. Tornen har en viss räckvidd och styrka i sina projektiler, så det gäller att placera ut dem smart, då du har en begränsad summa pengar att köpa dessa torn för. Spelomgången är slut när antingen någon av fienderna passerar kartan eller du har förgjort dem alla.

I Crystal Defenders går det ut på exakt samma sak, du ska, med en begränsad plånbok, köpa in krigare som kan försvara dina kristaller. För varje motståndare som klarar sig helskinnad igenom kartan förlorar du en kristall. Klarar du av att döda alla monster så får du i slutet bonus i form av pengar och kristaller.

Crystal Defenders innehåller 3 olika spelsätt, där det första nästan kan räknas som en lärostund. Kristallerna som spelet har lånat sin titel av fungerar här bara som liv, och när de är slut så är spelet slut. Det är i stället i det andra spelsättet som det hela börjar bli mer intressant. Kristallerna kan du nu handla med och placera ut som kraftförbättrare åt dina krigare. I stället för att använda pengar för att individuellt uppgradera dina gubbar, kan du placera ut en kraftförbättrare som förbättrar radie, styrka eller snabbhet hos så många krigare som ryms inom din kristalls radie. Spelsätt tre bjuder på riktigt bra motstånd, då det helt plötsligt finns multipla ingångar/utgångar. I de två lättare delarna av spelet är det redan bestämt var någonstans på kartan fienderna kommer, och vart de ska gå ut.  De svårare delarna innebär att du inte bara kan placera ut dina krigare vid en viss ingång, utan får sprida ut dem över hela kartan. Det är såväl dyrt som ineffektivt rent kraftmässigt. Trophies finns det också, närmare bestämt 12 st, där uppdelningen är 9/3/1.

Allt som allt ett det här ett välgjort spel som passar utmärkt för att distribueras på PSN, och för de 90 kronorna får du hur många speltimmar som helst på de 300 banorna. Jag är som tidigare sagt ingen hejare på FF-spel, och har egentligen svårt även för denna typ av strategispel. Men det är mycket välgjort, och även om du befinner dig långa stunder på samma bakgrund så känns det varierande och kul. Gillar du tower defence-spel finns här många timmar att hämta. Spelkontrollerna är löjligt enkla där du i princip bara använder styrkorset plus två knappar. Utmärkt! Varför göra det svårt när man hålla det enkelt? Grafikmässigt ligger spelet dock långt efter, och emellanåt känner man snarare att grafiken egentligen hör hemma på en PSP-enhet. D’äremot är det inget fel på själva utmaningen, och edan vid den 3:e-4:e banan på tredje spelsättet känns det som att jag måste köpa gubbar för alla mina mynt med en gång för att det inte ska gå åt skogen. De tre saker som saknas för att få ett högre betyg är enligt mig:mer variation, bättre grafik och mitt trytande tålamod.

7/10

Läs det ursprungliga blogginlägget

Nice med en portning från iPhone??

Nåja, jag gillar Tower Defence men än så länge är Savage Moon kungen på PSN.