
Julen närmar sig som vanligt vid december, och paret Brad (Vince Vaughn) och Kate (Reese Witherspoon) gör allt för att slippa umgås med sina tragiska familjer. Istället kommer man alltid på ett gäng lögner som man använder sig av, men den här gången går det inte riktigt som man hade tänkt sig när deras och alla andras flygplan blir inställda. Helt plötsligt blir de intervjuade i tv, vilket gör att deras släkt ser dem på dumburken. Då blir man tvungen att under en dag träffa dem alla, något som kommer att visa sig vara lika traumatiskt som lärorikt, för kan man verkligen känna ens partner innan man har umgåtts med deras föräldrar och syskon?
Det handlar med andra om en julkomedi som ska få oss tittare att komma in i julstämning och glädjas över våra familjer och vänner, samtidigt som vi ska vaka över de som inte har lika stor lycka. Med andra ord är det upplagt för sirapsdrypande moralkakor som serveras med våld in i munnen, och det enda som kvarstår är kväljningar och löften om att aldrig utsätta sig för något liknande igen. Ungefär så var minna tankar om Borta bäst, hemma värst (Four Christmases) innan jag såg den, och åter igen fick jag lära mig att mina fördomar inte alltid uppfylls.


Under inledningen blir jag helt chockad – det finns ju faktiskt roliga skämt. När paret träffar hans pappa och bröder blir det en skrattfest utav dess like, och det hela fortsätter när man träffar minst lika galna människor från hennes sida. De roliga stunderna avlöser varandra som om det vore tåg i en tunnelbana, men efter ungefär hälften tar det roliga helt abrupt slut – tja, också ungefär som SL i verkligheten. Då börjar de där äckliga känslorna att dyka upp, precis som jag skrev tidigare. Moralkakan är precis lika präktig som väntat, och då börjar jag bara fundera varför man måste göra på det här sättet i en komedi. Kan det inte bara få vara roligt utan att karaktärerna och publiken måste lära sig en läxa? Tydligen inte den här gången heller.


Denna enkellagriga bd-skiva rymmer ett helt okej ljudspår (Dolby TrueHD 5.1) som aldrig gör något större väsen av sig, men funkar i allmänhet helt dugligt. Förvänta inte er bara någon uppvisning utöver det ordinära. Detsamma kan man säga om bilden (1.85:1, VC-1) som inte heller den skapar några glada känslor. Detaljerna, kontrasten och färgerna gör jobbet som man kan förvänta sig, inget mer. Extramaterialet är däremot vädligt tragiskt när det enda som vi bjuds på är ryggdunkningar under en bakom kulisserna-film och några bortklippta och förlängda sekvenser. Det var allt, gott folk! Spendera era julklappspengar på någon annan utgåva.
5/10
Film: 4/10 Bild: 6/10 Ljud: 6/10 Extramaterial: 2/10
Läs det ursprungliga blogginlägget