Bland alla hundratals superhjältar finns det egentligen bara en riktigt stor som inte har några som helst övernaturliga krafter (bortsett från en riktigt fet plånbok), vilket är vår älskade Läderlappen. Gothams mörka riddare har filmats ett antal gånger för både tv och bioduken, men ifall man vill blicka bortom Christopher Nolans underbara tolkning av honom tänker de flesta utan tvekan på filmerna som gjordes under 80-talets slut och 90-talets första halva. Trots att de flesta minns soppan som dödade denna franchise under nästan tio år. Vi har recenserat de fyra filmerna i Batman-serien under den tiden. Först ut är Batman. För att läsa recensionerna av Batman Returns, Batman Forever och Batman & Robin klickar ni på motsvarande filmnamn. I vårt recensionsarkiv hittar ni även recensionen av The Dark Knight.

Trots att Batman (George Clooney) numera får hjälp av följeslagaren Robin (Chris O’Donnell) har det inte riktigt blivit lugnt i vår favoritstad. Mr Freeze (Arnold Schwarzenegger) är fast besluten om att lyckas stjäla ett visst antal större diamanter för sitt frysvapen som ska hjälpa honom att utpressa myndigheterna på en stor summa pengar. De pengarna ska användas till forskning för att lyckas hitta ett botemedel för hans dödligt sjuka hustru, som naturligtvis är nedfrusen i väntan på att räddas. Han får oväntad hjälp från Poison Ivy (Uma Thurman), en miljöbeskyddande skurk som är besatt i tanken att döda Bruce Wayne för att han inte ville stödja hennes förslag om hur man helar planeten. Om inte det vore nog så använder hon sig av en muterad skurk som går under namnet Bane (Jeep Swenson). Batman & Robin är alltså filmen som lyckades med konststycket att sätta en populär franchise i koma under ett antal år, vilket idag används som ett skolexempel när filmbolagets kommersiella intresse får en alldeles för stor roll i produktionen. Batgirl (Alicia Silverstone) introduceras för att bredda målgruppen, alla prylar och sekvenser skapades efter leksakstillverkarnas åsikter om vad som bör sälja bäst, och slutligen alla miljontals ordvitsar som Arnold drar i varannan mening. Stefan & Krister, se upp. Ni har en redig utmanare hos skådespelare som numera extraknäcker som politiker. Priset för sämsta insats går dock till Uma Thurman som får Al Pacino att vara lågmäld i jämförelse. Ärligt talat har jag nog aldrig sett maken till mer överdrivet och teatraliskt skådespel.

Här skulle jag egentligen bara kunna kopiera och klistra in vad jag skrev om bild, ljud och extramaterial för Batman Forever, bortsett från att det senare får ett snäpp högre betyg då det inte riktigt känns som att något saknas. Kanske det hade varit kul att se de ansvariga lynchas på något torg, men det duger gott att se hur Schumacher och de andra försöker förklara hur allt gick snett. Blir faktiskt lite extra glad då regissören inte försöker skylla på andra, utan väljer att se sig som delskyldig. Som sagt är ljudet och bilden lika bra som i föregående film, även om jag tycker att det borde vara lite bättre då tekniken och standarden har ökat lite under åren som gick mellan produktionerna.

6/10

Film: 2/10 Bild: 7/10 Ljud: 7/10 Extramaterial: 9/10

Läs det ursprungliga blogginlägget