Liten brasklapp: Det här var ett av de där svåra spelen att recensera, för det har många saker jag tycker om, samtidigt som delar inte funkar något vidare. Men… man lär sig att kompensera för kamerans och sparfunktionens lustigheter.

Det är definitivt värt att spela, i alla fall, men jag skulle inte bränna nyspelspriset på Alone in the Dark: Inferno.

Hojken: Ledsen att du uppfattade det så. Du kan ju inte veta hur jag gör när jag köper spel. Jag tycker att det här definitivt är en 7:a, och om det inte vore för bristerna skulle det vara en 8:a, eller för dem som verkligen älskar genren och spelserien till och med en 9:a.

Min oöverlagda kommentar om huruvida det är värt att lägga fullprispengar på spelet kom sig av att jag själv sällan vill lägga 500-700 kronor på några spel alls, förutom spelen jag klassar som 10:or, eller möjligen 9:or. Det borde jag ha nämnt. Eller så får jag låta bli att formulera mig så, så att inga missförstånd uppstår. Naturligtvis finns det folk som gör andra prioriteringar än jag och som har både mer och mindre pengar än jag att tillgå, så jag lutar åt att låta er läsare avgöra sånt själva framöver.

Sen tycker jag att det finns så många spel fantastiska jag inte har hunnit med, att ett halvårs väntan inte gör något. Däremot är jag väldigt glad att jag fick recensera just Alone in the Dark: Inferno, för jag hade som du förstår inte köpt det på ett bra tag, och nu visade det sig vara riktigt bra.

När det gäller direktheten så ska du veta att vi försöker hålla våra recensionstexter mellan 600 och 900 ord, och då är jag tvungen att vara rätt så direkt. Jag skriver gärna långa texter, men det gäller att balansera det, och om du kollar så ser du att den här texten ändå hamnade i övre spannet. Därför lade jag också in länken till wikipedia.

Hoppas att jag inte avskräckt dig från Alone in the Dark: Inferno, för det är nyskapande, spännande och kul att spela – oftast.

Jag kommer också lägga en order på det här någon gång efter nyår. om jag nu inte skulle ha lite tur och vinna spelet. Men har man aldrig vunnit något förut, så kommer man inte vinna något föränn man är 86 och köper en trisslott för dem sista pensionspengarna.

Plötsligt händer det…

Jag hamnar i tv soffan och skrapar fram 25000 i 25 år. dör av hjärtinfarkt och får inte uppleva min första vinst.

Drygt ett år senare var jag också klar med detta spel och jag är faktiskt väldigt positivt överraskad. Det är inte toksnyggt och har issues med kameran och ibland med vissa rörelser men det är för en gångs skull en fullt fungerande story i ett Alone in the Dark-spel (har gått igenom dem allihop).

Dessutom infann sig den där panik- och det-hängde-på-en-tråd-känslan som jämt infinner sig på film – men utan att det var skriptat. Flera gånger står man helt mörbultad, utan ammo och med en galen grej som förföljer en. Det händer då att man flyr i blindo in i en bil för att hitta lite patroner i handskfacket eller in i ett hus och plockar ner en brandyxa från väggen. För att inte tala om stressen att försöka tjuvkoppla en bil medan en grymtande idiot står utanför och vill in.

Mycket spontant spel. I like.