”- Jonas, du måste bara se All the Boys Love Mandy Lane så fort du bara kan. Bästa amerikanska skräckisen sedan väldigt länge tillbaka!”. Just det här är bara en av många rekommendationer jag har fått gällande den här filmen från människor som har sett smygpremiärer, screeners och importerade dvd-utgåvor, vilket självfallet gör att man blir intresserad av att kika på vad det är för något som har fått ett så pass fint rykte. När till och med kvällstidningskritiker basunerar ut positiva budskap måste det här vara något i hästväg. Eller?

Flickan som alla vill vara med (läs: ha sex med) är Mandy Lane (Amber Heard), en tonårsflicka som har svårt att hitta sin tillvaro i livet. Hennes oskuldsfulla mentalitet för att hon ständigt får inviter till alla möjliga slags ställen, och när hon tackar ja till en weekend på en ranch slåss pojkarna på plats om hennes gunst. Det ingen hade räknat med är att en iskall mördare ser allas steg på semesterstället, och när man minst anar det slår personen till mot gästerna. En efter en.

Jag kan förstå varför så många har valt att hylla All the Boys Love Mandy Lane. Alla som har starka band till skräckfilmen under 80-talet blir helt enkelt lyckliga av att se få återse alla klyschor och framför allt ytan som flörtar starkt med independentskräck. Därför lägger man till en undermedveten romantisering av sin nostalgi, vilket gör att man blundar för alla eventuella svagheter. Själv kan jag tröttsamt uppmärksamma att det här definitivt inte är något annan än en medioker film som inte lyckas skrämma en. Kanske den oväntat starka feminismen bidrar till något nytt, men annars har du sett samma rulle ett flertal gånger tidigare, fast med andra namn bara. Alla pojkar älskar inte Mandy Lane, helt enkelt.

Men äntligen får jag lägga vantarna på en bd-utgåva från Noble som har 1080p i 24 FPS istället för det sedvanliga 1080i, och resultatet är riktigt bra. Filmkorn finns det många olika åsikter om, men ifall jag bortser från grynigheten hittar jag massvis med härliga detaljer i bilden. Under scener då naturen får stort fokus är det omöjligt att inte bli glad av hur pass skarp bilden är. Ljudmässigt imponerar det dock inte på mig. Själva mixningen och kanalseparationerna är det inget större fel på, men själva klarheten är långt ifrån större Hollywood-filmer. Det låter inte instängt, fast om jag ska vara ärlig är det inte speciellt långt ifrån. Gissningsvis är mycket av ljudet inspelat i allt annat än studiomiljö. Avslutningsvis vill jag tillägga att det inte finns något extramaterial att ta del av, tyvärr.

5/10

Film: 5/10 Bild: 9/10 Ljud: 6/10 Extramaterial: -

Läs det ursprungliga blogginlägget