Under min uppväxt är det alltid ninjor som har varit det allra mest spännande ”våldsyrket”, speciellt när det dök upp häftiga (och framför allt barnförbjudna) filmer såsom American Ninja och svenska Ninja Mission. På en mer anonym andraplats hittar vi samurajerna som inte använder sina armar och ben lika mycket som sina konkurrenter, utan de kör väldigt gärna med svärd och kraftiga rustningar. Snabbhet och akrobatik ersätts med svärd och rustningar istället (även om ninjor oftast har ett schyst katana-svärd att tillgå). Det här kanske håller på att ändras, mycket beroende på Tom Cruises film Den sista samurajen, men också för att kultmangan Afro Samurai har släpps till PS3. Utvecklarna bakom spelet är inte någon mindre än Namco Bandai Games, som ligger bakom en hel del välkända titlar såsom Tekken 5: Dark Resurrection, Soul Calibur IV (8/10) och Beautiful Katamari, men det här är allra första liret för deras nya label som går under namnet Surge.

De som har följt serietidningarna och sett animén kommer naturligtvis att känna igen sig en hel del, men det kan också innebära en viss besvikelse då man har valt att ändra en hel del, även om detta framkommer tydligt under spelets gång med referenser från Ninja Ninja. Hur som helst, handlingen är relativt simpel. Du axlar helt enkelt Afros mantel i jakt efter hämnd för mordet på sin far, men för att kunna göra det krävs det att man lyckas luckra upp en mycket stor och mystisk konspiration där vem som helst kan vara inblandad. Med dig följer Ninja Ninja för att titt som tätt leverera sina reflektioner över olika situationer, men han finns även där för att hjälpa dig att hitta exakt var du ska gå om du råkar hamna vilse (extra tack för den funktionen!).

Något djupare än så blir det aldrig, för sedan är det enbart klassisk button mashing som gäller. I min förhandsrapport skrev jag om hur rädd jag var för att det kunde bli en aning repetitivt, och tyvärr bekräftas mina farhågor med råge. Ibland kan det bli aktuellt parkour-akrobatik, men oftast är det fyrkant, triangel och cirkel-knapparna som trycks i tid och otid. I kombination med detta har du naturligtvis en blockknapp, annars hade spelet blivit outhärdligt, men den du kommer vilja använda dig mest är utan tvekan L1. Ifall du trycker på den kan det nämligen bli slow-motion, där man med schyst tajming kan få till ett förödande svärdhugg som skapar kraftig separationsångest hos fienden. Ja, det är kroppsdelar som klyvs. Sammanfattningsvis är det med andra ord en ganska enkel kontroll, men som är gjord på det här sättet för en endaste anledning – att framhäva ytan.

Just ytan är Afro Samurais styrka. Filmiska känslan blir faktiskt riktigt imponerande, och åskådare kan mycket väl tänka sig att du ser på någon videosekvens istället för att faktiskt spela. Det finns inga som helst synliga mätare av olika slag, utan man har istället lagt in sådant sublimt. Din låga energinivå upptäcks genom att se mer blod på dina kläder, samtidigt som ens puls blir framstående i ljudbilden, och ju lägre puls, desto mindre har du kvar. Sedan har även utvecklarna gjort ett smart drag i att använda cel-shadad grafik, som just därför bara bidrar till animékänslan istället för att göra spelarna påminda om sin omgivning. De största superlativen är ändå röstskådespelarnas insatser (Samuel L. Jackson, Kelly Hu, Ron Perlman), men framför allt RZA:s musik som känns enormt passande för Afro Samurai. Jag njuter enbart av alla tunga beats och läckra melodier som kommer fram.

Dock finns det lite mer ris utöver den repetitiva spelmekaniken. Att använda sig av Samuel L. Jackson är givetvis bara trevligt, men för mig blir det smått förvirrande att han gör rösterna till både huvudkaraktären och Ninja Ninja. Sedan blir det lite väl uttjatat när svordomen motherfucker upprepas för hundrade gången på en timme (nej, jag skämtar inte). Jag är definitivt inte någon som normalt sett inte hakar upp mig på sådant, men Afro Samurai visar att det finns en gräns för allt. Det största problemet är dock att det enbart finns en enda svårighetsgrad. För oss som är erfarna gamers blir det aldrig några större problem, men jag kan tänka mig att det finns personer som kommer att tycka det här är både för svårt och för enkelt, beroende på bakgrund.

Lägg sedan till avsaknaden av trophies och ett stundtals hackande i ljudet (speciellt under laddningsskärmen), och jag hittar tyvärr fler negativa än positiva upplevelser med spelet. Detta gör att jag enbart kan rekommendera Afro Samurai till fans av serien med samma nivå, och eventuellt de som redan har kört sig trötta på sina nuvarande kontrollslaktar-spel, men suktar efter något nytt. Jag själv kommer att minnas tillbaka hur Surge hade det rätta tänket, men misslyckades kapitalt med själva essensen av spelande – att finna spelglädjen som inte dör ut efter mindre än en timme.

5/10

Läs det ursprungliga blogginlägget