Ännu ett land sållade sig till raden av länder som inför lagstadgade begränsningar vad gäller innehållet i dator- eller tv-spel; så kallad censur. Senast är det Schweiz som just infört en lag som tillåter totalt säljstopp för det som kallas “violent video games” och exakt vad det innebär, vad som kan betecknas som våldsamt eller vem som ska göra det är ännu inte bestämt – det är helt upp till kommande administrationer. Är detta en farsot som sprider sig och kan samma sak hända i Sverige?


Schweiz är långt ifrån ensamt att införa liknande lagar. I Australien föreligger den märkliga situationen att tv-spel inte kan få 18-årsgräns, vilket däremot filmer kan. Det innebär att spel som inte klarar 15-årsgränsen helt enkelt är förbjudna. I Tyskland är man lite känslig mot nazistiska referenser men kan också censurera det som sägs innehålla för mycket blod. Till och med i spelmeckat Japan kan ett spel förbjudas (även om det är mycket sällan) om det till exempel uppmanar dig att vara taskig mot japaner. De flesta länder har dock fortfarande ett relativt liberalt system där PEGI-systemet sätter rekommendationer som i sig dock inte för med sig något lagkrav – vilket också är det enda sunda sättet att se på alla former av kultur, om du frågar mig.
Rekommendation – inte förbud.
Men hur är det i Sverige? Kommer vår halvt ogillande inställning till censur (vi är faktiskt ensamma i Norden om filmcensur) att hålla i sig eller kommer vindarna från de kyligare trakterna att öka? Debatten kring dator- och tv-spel har ju faktiskt pågått i ett par decennier. Uppfattningen att samhället blir allt våldsammare sprider sig och spel är tacksamt att skylla på; med eller utan stöd från forskningen. Det mest oroväckande är kanske att moralens väktare finns i flera olika partier, över blockgränserna. Under 1990-talet pratades det bland riksdagens motioner mycket om vikten av just censur men under 2000-talet har det mer lutat åt att införa lagstadgade åldersgränser; ett enklare ställe att börja på.
“Småpojkar våldtar kvinnor, de hugger huvudet av sina motståndare och styckar dem. Så kan de dataspel se ut som många barn ägnar sig åt i timmar framför en dataskärm. Riskerna med dataspel anses av forskare vara betydligt större än riskerna med videovåld. I dataspelens värld lever barnet sig inte bara in i spänningen utan han — den övervägande andelen dataspelare är pojkar — tar också aktiv del i och påverkar händelseförloppet. Risken är att barnen tar våldet med sig ut i verkligheten.” [av Ingegerd Wärnersson och Anita Jönsson (s) - 1994]
“Små barn behöver tidigt få lära sig vad som är rätt och fel. Denna process pågår sedan hela livet ut, men de grundläggande värderingarna får man med sig från barndomen. Om vuxenvärlden avstår från att skydda, förklara, förmana och berömma fylls barns sinnen av det som kan skapa oro och otrygghet, det som förbereder våldet. Det är här det så kallade videovåldet och de våldsamma data- och TV-spelen kan komma att spela rollen av normöverförare.” [av Chatrine Pålsson och Rolf Åbjörnsson (kd) - 1997]
“En lagstadgad åldersgräns för köp av spelen skulle hindra att barn själva köper spel som är olämpliga med hänsyn till deras ålder. En lagstadgad åldersgräns skulle också fungera som en tydligare vägledning för föräldrar och andra vuxna som köper dataspel till barn.” [av Birgitta Eriksson m.fl. (s) - 2006]


Men det sistnämnda förslaget är väl bra? PEGI-gränsen dör väl ingen av? Nja, inte riktigt. Om man en gång för alla bestämt att åldersgräns ska gälla så har man också erkänt att det finns en potentiell fara med spel. Då är vägen öppen för andra restriktioner i framtiden. Jag vill inte se ett Sverige där tv-spel hamnar i samma juridiska fålla som vapen och droger bara för att det råkar vara en form av kultur som makteliten inte använder sig av. Som tur är finns det andra politiker som insett att spel är mer än bara en kanal som skapar dårar och våldsmakare:
“För att utveckla branschens potential inom utbildning och vård måste det tas ett helhetsgrepp på branschen utifrån såväl jobbskapande som kulturellt perspektiv. Det bör därför tillsammans med branschen utarbetas ett framtidsprogram för dataspelsindustrin.” [av Luciano Astudillo (s) - 2009]
“Dataspel är inte bara en drivkraft bakom samhällets digitalisering, det är också en allt viktigare konstform, inte minst för att den möjliggör upplevelser bortom vad som är möjligt i traditionella medier (böcker, film, teve, osv.).” [av Camilla Lindberg (fp) - 2007]


Camilla Lindberg har vi ju skrivit om tidigare. Hon fanns faktiskt också med på Dataspelsgalan förra veckan där partikamraten och tillika ungdomsministern (bland annat) Nyamko Sabuni också deltog.
Så hoppet lever.
And for all you international readers out there – Sweden is not Switzerland.
All games are welcome here…
Läs det ursprungliga blogginlägget