Den gode Orvar Säfström undrar i Sydsvenskan (i en alldeles för ofta förbisedd spalt) varför SVT sviker spelpubliken genom att vägra införa ett vettigt program om tv-spel efter sitt misslyckande med Kontroll (som förresten producerades av Nordisk Film) för några år sedan. Han menar att det går att skapa högkvalitativa program som Babel och Musikbyrån även med tv-spel som fokus – och har även försökt att lobba in det/sig själv.

“När jag ringer upp programledaren och redaktören Malin Jacobson Båth håller hon med mig om att bevakningen brister. Det handlar inte om ett principbeslut. Spel har vid flera tillfällen varit uppe för diskussion på redaktionen. Men det finns helt enkelt ingen som har kunskap eller intresse att lobba för spelkulturen i den hårda konkurrensen om programtid.”

Allt går om man bara vill, men just när det gäller tv-spel i tv-program ser jag ett antal problem jag tror blir både svåra och ointressanta att överstiga. Närmare bestämt tre stycken.

1. Dagens kanalägare, programmakare och programledare kan alldeles för lite om tv-spel. Det verkar inte spela någon roll att branschen snart omsätter mer än film- och musikbranschen tillsammans; spel sägs vara för ungdomar och tilltalar inte en vuxen publik. För dessa mediemakthavare är spel en omogen kultur som hör lika lite hemma i tv-tablåns finrum som asatron gör på religionstimmarna. När de ändå halvhjärtat testar så blir det en rörig satsning som återigen bevisar att man inte ens har halvkollpå ämnet. Det Orvar beskriver är korrekt. Gånger tio.
2. Spelbranschen innehåller inga klart lysande stjärnor av samma dignitet som film- och musikbranschen. Det finns hjältar - men vad är ett reportage med Peter Molyneux, Hideo Kojima eller Shigeru Miyamoto mot intervjuer med Madonna, Bruce Springsteen eller Johnny Depp? Jo, precis lika svåra att få till stånd – men de drar inte på långt när samma tv-publik. Spel-tv riskerar att reduceras till enbart recension på recension och det snäva antalet sponsorer (om vi pratar reklamfinansierad tv) blir sura när du måste bestämma dig för vilken konsol som egentligen är “bäst”. Det är spelen som drar – inte människorna bakom.
3. Tv-formatet kanske inte passar tv-spel. Jag har aldrig sett LittleBigPlanet (10/10) verka tråkigare än när TV4:s morgonsoffa skulle lira och visa hur kul det var. Det som hinner sägas under tio minuters tv-tid kan skrivas på ett par sidor på nätet. Spelbranschen är både informationstyngd och hypersnabb; ett tv-program på en timme i veckan kan som mest skrapa lite på ytan av gamla nyheter. I dag äger Internet redan allt vad spelnyheter heter tack vare sitt format och sin snabbhet. Kanske är det för sent för tv att ens haka på. Spelsajter som PS3bloggen kommer obönhörligen att vara snabbare än alla tv-program i världen och när det gäller reportagebiten måste de konkurrerna med bolagens egna partiska features som hamnar på PSN och liknande tjänster - direkt i famnen på spelaren framför konsolen.

Det vore kul med ett ordentligt tv-program om spel som kan ge något vi inte redan får via nätet. Men jag tror inte att dagens programmakare är rätt personer att leverera det. Och jag tror egentligen inte att dagens tv är rätt format för det heller. Tills den dagen kommer får vi minnas den tid och de försök som varit. Om du inte redan har sett klippet nedan så kommer det att göra hela din dag. Jag lovar.

Läs det ursprungliga blogginlägget

Ja, herregud – ingen naturkraft har så mycket humor som tiden. Men det är lätt att skratta åt historien i efterhand, vi ser ju alla löjliga ut i backspegeln.

Om vi med detta sagt ändå ska peka ut ett favoritcitat så tycker jag att “Michael Jackson som figur är mycket trovärdig” är fantastiskt rolig – men vad menar hon egentligen? Detta säger hon strax efter att det där monstret i Chaos Strikes Back utstött nån slags pruttljud rakt i kameran, vilket abrupt avslutar klippet innan. Fantastiska sju sekunder :)

Mår ju illa av att hon läser allt innantill…

Hon har nog inte ens sett någon av konsolerna eller joystickarna hon läser om. Då kan vi ju peka på punkt 1 och se att redan då så kunde dom inget (eu för say så var tv-spel rätt så färskt då)

Sen handlar det nog mest och egentligen om de etablerade kulturformernas hegemoni – relativt nya kulturformer som digitala spel och rollspel, och för all del även genrer inom etablerade kulturformer (skräck, science fiction, i någon mån deckare) har låg prestige i Sverige och behandlas därefter. Idag var jag och hälsade på hos DICE, och där fanns minsann tv-team från Nederländerna, Polen, Frankrike och troligen fler länder som jag missade – det handlar om Sverige som provinsiellt och kulturellt bakvatten, boys and girls. Och det är inte minst journalistkårens fel. Hylla Orvar, säger jag bara!

apekatt said:

Ska jag vara helt ärlig så är nog Orvar faktiskt den mest lämpade tv-personligheten jag känner till som skulle kunna hålla i ett sådant program. Han är vettig, smart, vältalig och har ett genuint spelintresse. Han låg ju “bakom” joystiq-konserterna i Malmö, om jag inte minns helt fel. Jag hade gärna sett ett Säfström-hållt-filmkrönikan fast om spel. Men det lär ju inte hända inom en överskådlig framtid. Inte på tv – isåfall på internet. 

(Oj, jag hade missat att han var/är spelskribent för Sydsvenskan… )

Orvar är väldigt kompetent och har framförallt koll på historielektionerna inom spelbranschen. Hans enda möjliga brist är att han är ljummet inställd till PS3 men det är tufft att ha koll på allt. Konserterna i Malmö var väldigt bra, själv hade jag önskat mer fokus på de gamla 80-talsspelen men själva arrangemanget var suveränt och fullsatt.

Om det skulle komma, är det faktiskt ett program som skulle kunna få mig att se på tv igen.

Jimmy said:

Inspirerad av Orvar (eller rentav av oss?) skriver nu även Sam Sundberg på Svenska Dagbladet om att tv-sända spelgalor vore bra för media och branschen i längden.

“Personkulten är minimal, människorna bakom spelen är många och de göms bakom spelstudios som göms bakom spelförlag, som ryska dockor. Därför är det få som höjer ett ögonbryn när Lars Gustavsson passerar på gatan. Han är ingen Zlatan, ingen Lars Winnerbäck, ingen Noomi Rapace. Han är, utan att göra något väsen av det, kreativ ledstjärna för Battlefieldserien som sålt dryga 17 miljoner spel.”

http://www.svd.se/kulturnoje/n…..129209.svd

Det vore intressant om någon kanal skulle kunna få för sig att sända VGA-galan från Spike TV vid årets slut. Nu senast sändes den i 100 länder och att Sverige inte var ett av dessa länder känns underligt. Visst, galan kanske inte till 100% representerar gamers åsikter (då man gärna ger pris till Hollywood-stjärnor om någon sådan är nominerad) men man lägger ändå rätt så mycket krut bakom galan. Det finns ju även Dice-awards (?), som är lite av en oscars-gala för spelindustrin, men den ska samtidigt vara rätt så torr och tråkig har jag hört.

Håller även med om det Sundberg skriver angående att lyfta fram vissa profiler. Vissa människor GÖR sig bättre framför en kamera. De kan presentera sitt spel och sin syn på industrin på ett bredare vis och kanske “skiner” en aning starkare än många andra. Och ja: det blir en snedvriden syn då många får större uppmärksamhet, men så är det även inom både film- och musikindustrin.