PlayStation 3 har ju funnits på marknaden i ett par år nu, men det finns några genrer som ännu inte vaknat till liv ännu till konsolen. En av dem är det strategiska skjutspelet, och det har väl endast släppts ett par sådana hittills. Ghost Recon Advanced Warfighter 2 (8/10) är ett, och det enda Socom-spelet som hittills släppts till PS3 var ett renodlat onlinespel (Socom: Confrontation (7/10). I oktober tänker dock Operation Flashpoint: Dragon Rising från Codemasters ändra på detta, och vi på PS3bloggen.se har spelat en tidig version av spelet. Läs vidare för vårt förhandstest.

Det måste sägas redan från början att strategiska skjutspel aldrig har tillhört min favoritgenre, men skriver man om spel så får man lägga såna saker åt sidan och fokusera på innehållet. Operation Flashpoint-spelen har ju en någorlunda anrik historia, främst till PC, och det är väldigt uppenbart att serien hör hemma i hemdatormiljö och att konsoläventyret är ett nytt sådant. Dessvärre så är det inte det enklaste att mappa alla tangentbordets kommandon till en Sixaxis, och detta medför ett långsammare tempo i spelandet, särskilt i början. I rollen som en infanterist i en specialstyrka så ska du i alla fall ta över diverse strategiska platser, samt följa och ge order. I de två uppdragen som ingick i vår förhandsversion fick jag testa att ta över diverse kontrollpunkter på en ö, spränga sönder en radar, kalla på luftunderstöd åka pansarvagn och utföra en offensiv landstigning. Spelet påminner en del om GRAW 2, fast det är mer ett strategispel med action än ett actionspel med strategiska inslag.

Med R1 utfärdar man snabbkommandon till sina tre gruppmedlemmar, och dessa sträcker sig från order om att avancera framåt och att skjuta på allt som rör sig till radioinkallning av bombardemang. Ger man inga kommandon alls så hänger de bakom dig och ser vad du gör, så det krävs hela tiden att man håller dem sysselsatta. Och i stridens hetta kan det ibland vara svårt att göra det, och då gäller det helt enkelt att man försöker hålla sig undan fiendeelden tillräckligt länge för att hinna beordra de sina att slå ut fienden (eller komma och lägga första förband på ens skadeskjutna kropp). Det fungerar rätt bra efter en stund, och AI:n är tillräckligt stabil för att klara sig på egen hand när man väl gett sina kommandon.

Grafiken är detaljerad och riktigt skarp, men dessvärre så är bilduppdateringsfrekvensen så låg att förhandsversionen är direkt svårspelad. Så fort det var dags att börja springa så kände jag mig åksjuk, vilket innebar att jag ofta fick vinkla kameran uppåt eller titta bort när jag skulle ta mig över större områden, något som sällan är fördelaktigt i en spänd krigssituation där allt pendlar mellan liv och död. Detta är dock något som förhoppningsvis åtgärdas i det färdiga spelet, tillsammans med uppsjön av buggar som förekom – såväl grafiska som speltekniska. En sak som däremot inte kommer att ändras är ett par saker jag störde mig på nästan omedelbart, och det ena är det omständliga menysystemet som inte tar hänsyn till intuitiva kontroller. Om jag t.ex. har blivit nedskjuten och håller på att förblöda så vill jag inte behöva ta mig genom menyer och hitta första förbandslådan och sedan applicera den på mig själv, utan jag vill kunna välja att ge mig själv eller ropa på läkare… eller varför inte båda två? Sammanhangsberoende kontroller må kanske kännas förenklat, men de lägre svårighetsnivåerna hade i alla fall dragit nytta av dem. Att siktesinzoomningen kanske är så här låg i verkligheten kanske också stämmer, men det blir inte särskilt roligt när man nästan hellre använder sig av hårkorsen. Och så saknas det lite logik i animationerna, särskilt när man laddar om stora vapen som raketgeväret. Det bör t.ex. finnas något sätt att avbryta det hela om man blir beskjuten, men vem vet… kanske är det också något som rättas till.

Det ska bli intressant att se vad Operation Flashpoint: Dragon Rising lyckas åstadkomma när det släpps i höst. Det verkar i alla fall rätt ambitiöst, och så länge det lyckas skapa en tillgänglig strategiupplevelse så kan det kanske bli bra. Samarbetsläget för upp till fyra spelare samtidigt låter bra, men att onlineläget bara tillåter fyra mot fyra på konsol är rätt fattigt. Och så är jag även lite orolig för att bristen på uppstramade riktlinjer och det svårgenomträngliga gränssnittet kan avskräcka de flesta spelare där ute som inte är ute efter en så storslagen strategiupplevelse som denna.

Läs det ursprungliga blogginlägget